* hästhantering * helhetshälsa * ridkonst * frihetsdressyr * trickträning * kommunikation * problemlösning *

ZEBASTIAN

Zebastians ägare ringde mig angående honom ända från Gävle och som av en slump skulle jag uppåt i landet för att kika på en annan häst så jag beslutade att åka en extra bit för hans skull.

Jag möttes av en lagom virrig pålle i hagen som jag inte fick något riktigt grepp om och mina tankarna snurrade lika förvirrat.

Jag gav himlen en del av mitt hjärta.

Jag fick nöja mig med att se honom i hagen och stallet eftersom dottern i familjen brutit benet och inte kunde rida, dessutom var de noga med att klargöra att han inte var säker i varken uppsittning eller ridning så skulle jag vilja göra någonting med honom var det på egen risk.

Efter att ha blivit lite bekant med Zebastian fick jag se videoklipp från tidigare projekt av problemlösning med en annan tränare som han varit på "in/tillridning" hos. Efter att bara ha sett en liten del av videon minns jag så väl hur min magkänsla sade att detta var en otroligt skadad häst och jag vet att jag även frågade mig själv i mitt eget huvud om han någonsin skulle kunna bli trygg häst OCH med någon på ryggen.

Jag och mina resekompanjoner tog en stund och funderade över beslutet, med insikt om att den här hästen kanske aldrig skulle kunna bli ridbar och säker.

Zebastian kan vara den svåraste häst jag någonsin kommer att ha mött. Hans uppväxt var ganska oviss men vad som var definitivt var att han var oridbar, extremt känslig och livrädd för skänkeln.

När vi kom åter till ägarna berättade jag att jag hade bestämt mig för att ge honom en värdig chans hos mig. Vänliga och tacksamma som de var sålde de honom till mig för den summa pengar som jag hade erbjudit innan jag ens hade träffat dem, vilket var otroligt ödmjukt av dem!

Svårlastade Zeb gick på transporten efter några minuters fotflyttning och alla var lite förvånade över hur lätt han övertalades. Väl hemma var han och Compadre redan bästa kompisar efter bara en stund tillsammans i hagen. Dock dök det upp massor av bitmärken på hela Compadres kropp och jag visste redan att Zebastian varit väldigt yvig i hagen med andra hästar.

Håranalys skickades in och flera månader av behandling följde med mag- och tarmproblem, njur- och hormonobalans, mentalkur, balansering av energier osv. Han blev korrekt verkad i hovarna och en stor omställning i hela hans kropp hade börjat.

Med ett hjärta av guld, men med nerver som det hispigaste arabiska fullblodet hade Zeb svårt att koppla ihop logiskt tänkande och kommunikationen var väldigt olik från dag till dag. Genomgående var att han alltid var stressad, passivt eller öppet, och detta märktes i allt han gjorde.

Något år senare, efter divese behandlingar, var Zebastian frisk i kroppen men knoppen arbetade vi fortfarande för fullt med. Tanken var att leva utan press inför framtiden utan istället ta varje dag som den kommer.

Så som läget såg ut sommaren 2013 var att ridningen fungerade brideless i stallgången, barbacka och med sadel i skritt och trav ute eller i paddock. Galoppen under arbete men detta var någonting som stressade upp honom och i mitt "mamma-hjärta" kände jag inte något behov av att "nyttja honom som ridhäst" bara för min skull när han tydligt sade att han tyckte det kändes mysigt med skritt och trav, barbacka och bettlöst.. Något jag märkte snart efter att jag fått hem Zeb var att han led av bland annat allvarlig sadeltvång, vilket förklarar en hel incidenter i hans liv som ridhäst.

Hos mig visade han upp att han fungerade bäst som ridhäst och mindre till vardags eftersom han lätt fastnade i rutiner och då någonting inte var precis som det förväntades blev han oerhört orolig och uppriven. Jag vet att många i vår hästvärld anser att en häst är "fungerande" så länge de går att rida på och i vardagen kan det vara lite hej och hå. I min värld, och speciellt i mitt hjärta, är det viktigt att mina djur mår bra och är friska tillsammans med en sinnesro. När jag lyssnade av Zeb talade han tydligt om att hans känsliga psyke tagit stor skada av en tidigare specifik behandling, vilket jag bland annat blivit visad av honom själv, fått bekräftat av flertalet terapeuter som jag samarbetar med, samt fått bevisat för mig då jag sett andra hästar som tränats på det vis Zeb visat mig.

Av anledning med detta som utvecklats till någon typ av panikångest då jag särat på Compadre och Zebastian fann jag det mest värdigt för denna fina själ att få vandra vidare på sin resa, och få lämna jordelivet och den kropp han låsts fast i. Hade han varit en begränsad ridhäst som var lugn och trygg som en promenad, bus och mys-häst som kan gå och skrota i en hage så hade jag givit honom det, men eftersom det var i dessa lägen som paniken helt plötsligt kunde utlösas tog jag det svåraste beslutet jag tagit i mitt liv och gav honom världen och friheten!

Läs om allt från första till sista dagen, på Zebastians blogg

ISABELLA HULTGREN

info@naturligtvisbella.se

073 - 77 66 77 3

© Naturligtvisabella 2017

JAG UTGÅR FRÅN

Alvesta, Småland

(visa på kartan)